En kväll på bryggan med speglande vatten där en svan eller en and glider in i bilden. Ingen tanke i mitt huvud men en fras: "Sakta glida vimpelprydda båtar"...
Radion och tidningarna talar om den nya sjukförsäkringslagen, hur pensionerna skrivs ner eller skattereglerna för miljöbilar ändras. Genast förflyttas jag till Värnamo marknad och Pers lugnande ord till Kerstin när hon ängslas över Karl XII:s nödmynt: "Ej kronan tar med svek och list / Från fattigman hans bröd"... Och sen hur det gick när "med alldenstund, ithy / och mer af samma sort" myntet ogiltigförklarades. Någon sjunker ner på en stol i ett upprört ögonblick och jag ser drottning Hedvig Eleonora resa sig och hör orden: "Han sitter och hon står"...
Har någon annan svensk diktare gett mig så många rader för så spridda situationer? Och nu så stendöd i det svenska medvetandet? "Synd att han är stendöd i svenskars medvetande", skriver min yngre Uppsalavän Anna Nordlund när vi identifierar den dikt av Snoilsky som Selma Lagerlöf hämtat mottot från i "En fallen kung". Dikten heter "Alhambra" och rör sig kring det moriska palats i Granada som eggade även den unga Selma Lagerlöfs fantasier. Hos Snoilsky handlar det om vålnaden av Boabdil, den siste moriske härskaren, och hans suck när han förlorade sin makt och tvingades lämna sitt undersköna palats. Snoilsky fortsätter:
O vålnad, som minnet bränner,
Jag pröfvat densamma brand:
Jag vet hvad en furste känner
Att gå från rike och land.
Snoilskys förlust gällde inspirationen, diktargåvan, och det är den tråden som Selma Lagerlöf tar upp i berättelsen om skomakaren som berövas sin hemlighet och därmed kraften i sin inspiration. Även för det tillståndet låter sig alltså Snoilsky med fördel användas. I slutstrofen i "Alhambra" träder skalden fram som den störtade morens like:
Den biltoge Mohrens like,
Jag bär på en saknad tung:
Mitt var fantasiens rike --
Nu är jag en fallen kung!
